en dålig dag bara.
Helloo..
Det var ett tag sedan jag skrev, har inte orkat eller brytt mig skriva.
Allt är en jävla röra i mitt liv just nu och jag fattar inte varför det alltid ska vara så svårt för mig att få leva ett vanligt liv. Ett vanligt 18 årigt liv istället för att behöva tänka femton steg framåt.
Jag är trött på att behöva ta så himla mycket skit som jag inte ska behöva ta, (tror du verkligen att jag ta hur mycket som helst?) ska jag känna som 18 åring att jag har levt mitt liv och inte ha någon ork kvar till vanliga skitsaker. Jag är så jävla trött på att vara så bitter och negativ mot allt (förlåt men det är så jag har hanterat alla besvikelser i mitt liv), att vara så jävla rädd för att göra saker för jag kanske misslyckas och blir hatad. Det är inte så lätt att försöka vara perfekt jämt och ha ett stort fet leende för att göra alla nöjda.
Ibland vill jasg bara koppla bort allt, sätta på musik och få vara den tonåring jag faktiskt är. Slippa allt ansvar för några minuter och bara vara, inget annat. Det är faktiskt allt jag begär. Och att bli lämnad ifred (har du inget snällt att säga så låt mig bara vara, kan inte vara din syndabock jämt..).
Jag har alltid velat ha en familj, det är vad jag kämpat för, gjort mig till åtlöje, kysst din horas fötter (ursäkta ordet men jag är arg), bett om bekräftelse och kärlek men allt jag har fått är skit och en ärrad själ. Det är det enda du har lyckats åstadkomma och nu har du inte ens stake att ringa och säga förlåt? Hur fan ska jag kunna förlåta dig om det inte finns något att förlåta? För en gång skull i ditt liv, res dig upp och var den vuxna man du faktiskt är din fega råtta.
Så hoppfull som jag alltid varit och försökt se det goda i allt och alla så trodde jag faktiskt, så dum som jag är, att du skulle höra av dig när jag berättade att jag skulle flytta. ett litet grattis eller vad fan som helst men ack så fel jag hade.
Det är inte rättvist att behandla ett barn så illa att hon börjar tvivla på sin existens. Jag har undrat så många gånger vad syftet till min födelse var, att jag blev till för att vara familjens slagpåse, en person att ta ut sin ilska på.
Det är inte rättvist och jag kommer aldrig acceptera det. Jag har fått nog. Härmed säger jag upp all kontakt med dig. Lycka till.
Det var ett tag sedan jag skrev, har inte orkat eller brytt mig skriva.
Allt är en jävla röra i mitt liv just nu och jag fattar inte varför det alltid ska vara så svårt för mig att få leva ett vanligt liv. Ett vanligt 18 årigt liv istället för att behöva tänka femton steg framåt.
Jag är trött på att behöva ta så himla mycket skit som jag inte ska behöva ta, (tror du verkligen att jag ta hur mycket som helst?) ska jag känna som 18 åring att jag har levt mitt liv och inte ha någon ork kvar till vanliga skitsaker. Jag är så jävla trött på att vara så bitter och negativ mot allt (förlåt men det är så jag har hanterat alla besvikelser i mitt liv), att vara så jävla rädd för att göra saker för jag kanske misslyckas och blir hatad. Det är inte så lätt att försöka vara perfekt jämt och ha ett stort fet leende för att göra alla nöjda.
Ibland vill jasg bara koppla bort allt, sätta på musik och få vara den tonåring jag faktiskt är. Slippa allt ansvar för några minuter och bara vara, inget annat. Det är faktiskt allt jag begär. Och att bli lämnad ifred (har du inget snällt att säga så låt mig bara vara, kan inte vara din syndabock jämt..).
Jag har alltid velat ha en familj, det är vad jag kämpat för, gjort mig till åtlöje, kysst din horas fötter (ursäkta ordet men jag är arg), bett om bekräftelse och kärlek men allt jag har fått är skit och en ärrad själ. Det är det enda du har lyckats åstadkomma och nu har du inte ens stake att ringa och säga förlåt? Hur fan ska jag kunna förlåta dig om det inte finns något att förlåta? För en gång skull i ditt liv, res dig upp och var den vuxna man du faktiskt är din fega råtta.
Så hoppfull som jag alltid varit och försökt se det goda i allt och alla så trodde jag faktiskt, så dum som jag är, att du skulle höra av dig när jag berättade att jag skulle flytta. ett litet grattis eller vad fan som helst men ack så fel jag hade.
Det är inte rättvist att behandla ett barn så illa att hon börjar tvivla på sin existens. Jag har undrat så många gånger vad syftet till min födelse var, att jag blev till för att vara familjens slagpåse, en person att ta ut sin ilska på.
Det är inte rättvist och jag kommer aldrig acceptera det. Jag har fått nog. Härmed säger jag upp all kontakt med dig. Lycka till.
